Trött, trött, trött. Inatt har varit en riktig krångelnatt. Min son har börjat springa i sömnen. Inte gå utan springa. Och han springer rakt in i väggen.Pang! Jag vet inte hur många gånger jag har varit uppe och hämtat honom tillbaka till sängen i natt. Min dotter hon hade först mardrömmar och sen härliga drömmar som hon bara var tvungen att berätta om klockan fyra på morgonen, sex på morgonen låg hon fortfarande där och pratade. Då kom sonen med ett glatt godmorgon. Det var bara att konstatera att sova det får jag göra någon annan natt.

När man är så här trött och har två intervjuer framför sig samma dag, är det tur att man har resurser. Jag smög ut till bilen. Hämtade en stor godispåse, som jag gömt där. Medan barnen ropade mamma, mamma vart tog du vägen, satt jag i mörkret i bastun och mumsade.

Vissa morgnar är lugnare än andra. Min morgon började ovanligt lugnt. Först väckte jag min dotter. Sen vaknade min son. Han hade tappat rösten. På en lapp skrev han att han ville ha varm choklad med vispgrädde. Vanligtvis är våra morgnar rätt högljudda. Med en sju-åring, en åttaåring och en nytillkommen hundvalp försöker jag också få alla nya morgonrutiner att fungera. Helt plötsligt är det en till som ska ha frukost, sen ut både en och flera gånger med hundvalpen. Barnen är inte direkt inne i en sams period heller och den ena är en värre retsticka än den andre.Men som sagt  den ena hade tappat rösten, så blir det snabbt enformigt att reta någon som bara kan väsa till svar.

Nu ikväll har han fått tillbaka rösten även om han är hes. Jag har sagt att han behöver vila rösten och vara tyst , åtminstone till imorgon, så vi har haft en tyst konfliktfri kväll också!